Ja... jag måste bara fortsätta att dela med mig av Michael Baigents fantastiska bok Jesusskrifterna. Han skriver så intressant om min största
förebild Jesus. (Nej, jag är fortfarande inte religös.) Han är historiker - inte teolog - vilket är en oerhört skön skillnad. Ingen "låda" som begränsar!

Att Jesus var en dubbel Messias, är kanske ingen nyhet för en del av er, för genom sin far… (ööö??!!!)
hörde han till Davids släkt (KUNG David… asså jag tror inte att Josef var en enkel snickare) och genom sin mor var han ättling till översteprästen (en titel som gick i arv) Aron… dvs en messias av Aron och Israel.
Så han var liksom inte vilken Svensson som helst.
Han var helt enkelt av kunglig börd. Just as you know...

Vi vet också att när Jesus var tolv år samtalade han med prästerna i templet... men sen försvann han! År 27 eller 28 kom han tillbaka och lät sig döpas i Jordanfloden.
Var höll han hus åren däremellan?! Inte minsta lilla hänvisning, till minsta lilla händelse i hans liv, under ALLA dom där åren! Märkligt! Michael frågar sig: Vet dom inte var han finns och vad
han gör eller finns det någon anledning att medvetet hålla det hemligt…? En sak kan vi iaf vara alldeles säkra på; han var INTE i Israel. Men var han än var, så var det därifrån han hämtade
sina idéer och kunskaper, som han sedan lärde ut när han kom tillbaka. Idéer och kunskaper som verkade nya och svåra för människorna att ta till sig…
Otaliga teorier och noll bevis, men Michael följer ledtråden i Matteus. Där kan man läsa att Josef
hade en dröm, där han mötte en ängel som bad honom att ta barnet och modern och fly till Egypten, eftersom Herodes sökte barnet för att ”förgöra” det. Jaha, Egypten… en liten betydelselös detalj
eller? Ja, i den romerska kyrkan är det det, men i den egyptiska koptiska kyrkan, (som skildes från Rom vid ett kyrkomöte på 400-talet), så är frågan av stor betydelse. ”I närmare tusen år har man bevarat
legenden om den heliga familjens färd till Egypten, alla de platser de besökte eller bodde på och alla de mirakel som följde i Jesu spår.” skriver Michael Baigent. Legenden kallas Theofilos vision (385-412)
och nedtecknades inte förrän på 1000-talet… men man ska inte förringa muntliga traditioner.
Det har existerat en gammal judisk koloni i Egypten, som också var väldigt inflytelserik. Den judiska invandringen till Egypten hade varit omfattande i flera hundra år och förbundna med
de grekiska erövrarna, ptoleméerna, hade faktiskt judarna högre rang än de infödda egyptierna, som betraktades som undersåtar. Judarna kom att uppgå i den grekiska kulturen mer eller mindre, genom att anta grekiska namn
och använda det grekiska språket. Hebreiskan glömdes nästan bort. Det fanns därför seloter som hade grekiska som modersmål.
(I Qumran har man funnit manuskript på grekiska som vittnar om nära samarbete med judiska seloter utomlands, där Egypten kan ligga närmast till hands. De tycks också
ha varit medlemmar av den sekt som kallade sig Sadoks söner…)
Och på Jesu tid fanns det faktiskt ett fungerande judiskt tempel i Egypten. Prästerna
där tillhörde det äkta saddukeiska prästerskapet. Precis...Saduks söner. Det grundades av Onias ca 160 f.Kr. under hans exil där. Han fick ett gammalt förfallet tempel som egentligen var helgat åt gudinnan Bast och
det var från början bara tänkt som något tillfälligt, till dess att templet i Jerusalem kunde återföras till sitt rättmätiga prästerskap. Detta hände dock aldrig… I den rabbinska traditionen
kan man hitta debatter om detta tempel, huruvida det var tillåtet eller inte. Michael Baignet undrar varför det aldrig blivit utgrävt, trots att man funnit inskriptioner på forntida hebreiska där. Man har hittat
judiska gravstenar och ett fragment av en text med namnet Abram. Troligen av politisk hänsyn, tror han… Platsen heter Tell el-Yehoudieh ”Judeens hög” och ligger ca tre mil utanför Kairo. Den har blivit kraftigt vandaliserad
och staden Shibin al Qanatir kommer snart att växa över den… tiden håller snabbt på att rinna ut.

Om nu Jesus och hans familj tog sig till Egypten,
så är det mycket troligt att dom tog sig till det här judiska templet. De kom ju från en selotisk miljö, där man hoppades på att det saddukeiska prästerskapet skulle återinstalleras i Jerusalem. Därifrån
till att tänka att Jesus fick sin första skolning här är inte lång. Här skulle han kunna lära sig allt vad det innebar att vara Israels Messias, eftersom alla texter och kommentarer om Messias roll skulle
ha varit tillgängliga där. Och någon gång måste han också ha valt en mer mystisk inriktning, vilket det också fanns möjlighet till här…
Här fanns nämligen en grupp judiska
filosofer med mystisk tradition, terapeuterna. En liten gemenskap som ägnade sig åt ett liv i kontemplation. Filon från Alexandria (25 f.Kr – 40 e.Kr), var en grekisk-judisk filosof, som skrev mycket om esséerna och terapeuterna.
Bland terapeuterna fanns drag av läkning av själen likväl som av kroppen. Man trodde på en gudomlig verklighet som aldrig skapats, men som var evig… (”En kurs i mirakler”… just sayin' it.) De ville få veta
sanningen bakom den förgängliga tillvaron. De mediterade över de bibliska texterna och betraktade dem som symboler för någonting fördolt. Kvinnorna accepterades här som likvärdiga, vilket var revolutionärt
på Jesu tid! Terapeuterna bestod av välutbildade och förmögna Alexandriabor, som hade valt att göra sig av med alla sina tillgångar och istället levde ett enkelt liv i gemenskap och tillbedjan. Filon hade själv besökt
församlingen och deltagit i deras gudstjänster. Den sorts judendom han beskriver här är uppenbarligen en helt annan sorts judendom och var inte alls beroende av templets förrättningar. ”Deras rike var sannerligen
inte av denna världen, vilket Jesus skulle ha instämt i.” filosoferar Michael Baigent och Egypten var fullt av dolda mysterier vid den här tiden. Man ville bokstavligen ta sig till himlen! ("En kurs i mirakler"…
just sayin' it.)
För de gamla egyptierna ansågs de döda vara de verkligt
levande. Det finns dokument som berättar om initieringar och trollformler osv. och det är mycket hemlighetsmakeri runt det hela, så det är inte helt enkelt att förstå. En egyptiolog vid University of Chicago; professor Edward
Wente har dragit följande slutsats:
Det var inte nödvändigt att invänta sin död för att få komma i åtnjutande av dessa förmåner,
levande människor kunde också identifiera sig med olika underjordiska väsen i olika tillstånd och stadier, genom olika ritualer.
”Vi kan vara förvissade om att det fanns ett antal
djupt esoteriska och hemliga ritualer som regelbundet utfördes i de egyptiska templens avskilda rum och kapell, och att både män och kvinnor – däribland Isis prästinnor – invigdes i det gudomliga rikets hemligheter…”
Men vad har detta med Jesus att göra? Hmm… ja… Vad menade Jesus med himmelriket?
Det finns inte mycket till förklaring. Något verkar undanhållas den breda allmänheten. Det finns inga ledtrådar om hur man ska ta sig dit. Det beskrivs
som ett idealrike som Messias ska införa då han återvänder. Men det verkar som om det bara ska uppenbaras för de invigda, och sen vara för evigt. ”Guds rike är nära” kan uppfattas som om
det kommer om en månad typ, men det kan även uppfattas som att det redan finns tillgängligt, för dem som känner vägen! Eller hur?! Och Jesus beklagar sig i Matteus 23:13: ” Ve er, ni skriftlärde och fariséer,
ni hycklare, som stänger himmelriket för människorna! Själva kommer ni inte ditin, och dem som vill komma dit tillåter ni inte att komma in.” Visst låter det som om det handlar om en plats som vi skulle
kunna komma till om vi bara fick… när man tänker efter.
På
frågan om när detta rike skulle komma svarar han: ” Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds
rike är inom er.” Lukas 17:20-21
Hmm... tycker väl inte att prästerna direkt uppmanar oss alla att finna vår egen väg
till Gud inom oss själva, såsom Jesus verkar mena... om man säger... Och varför gör dom inte det, kan man ju undra. Jag skulle tro att det helt enkelt är så att dom inte vet hur man gör. Alltså att dom inte vet
mer än vi. Är helt övertygad om att dom inte kan hjälpa oss att finna Gud... på riktigt. Den vägledningen får man hitta på annat håll. Genom meditation är mitt tips.
Michael har mycket mer spännande att berätta, men jag antar att du inte hinner sitta här och läsa hela dan. Så jag återkommer.

PS. För er som undrar över "En kurs i mirakler" (A course in miracles), kan jag berätta att det är en bok på 1300
sidor!, som jag just börjat studera. Under sju år, 1965-1972, kanaliserade Helen Schucman Kristi ord och det är en kurs för dom som vill lära sig att genomskåda denna illusion och ta sig härifrån och tillbaka till
vårt ursprung i Gud... precis det som Jesus predikade för tvåtusen år sedan. Just sayin' it...