Om man söker sanningen är inte de köpta mainstream-media de mest tillförlitliga, eftersom pengar styr där. De med mest pengar bestämmer vilken kunskap som ska spridas. Annan kunskap får
man söka på eget initiativ och återigen hänvisar jag till tidsskriften 2000-talets vetenskap.
Under åren jag har prenumererat
har jag läst flera artiklar om Dr Erik Enbys forskning och om hans kamp mot de svenska myndigheterna. Han har under många år studerat mikrober och levande partiklar i blod och dess betydelse för kronisk sjukdom.
2007 fråntogs han sin läkarlegitimation och i media har han utmålats som charlatan. Nu har han givit ut sina memoarer ”Blod, mod och envishet”. Med boken följer en 40min lång DVD, där han berättar
om bilderna av sina mikroskopiska fynd.
Han skriver om hur han i den medicinska litteraturen hittat 100 år gammal kunskap om
mikrober och mögelsvampar, om bröstcancer som beskrivits som svampangrepp. Kunskap som fallit i glömska. Kan det ligga någon sanning i den? Han börjar leta svar på sina frågor. Han reser och studerar. Han köper sig
ett mikroskop av världsklass. Han öppnar en praktik i Göteborg och han studerar sina patienters blod. Hans forskning uppmärksammas internationellt och han får inbjudningar till vetenskapliga kongresser över hela världen
där han får presentera sin forskning för en stor och kunnig publik, men i Sverige ses han bara som en bluffläkare…
Jag
har även läst om den italienske läkaren Tullio Simoncini, erkänd inom den alternativa cancerbehandlingen, men även han har blivit fråntagen sin läkarlegitimation. En 34-årig man med tarmcancer söker
upp Simoncini som ett sista hopp, efter att ha fått sin dödsdom av skolmedicinen. Dagen efter besöket dör mannen. Simoncini döms för dråp och fråntas sin legitimation. Men vad är det han har gjort egentligen?
Jo, han har kommit fram till exakt samma sak som Dr Enby. Han anser att cancer orsakas av svamp och han har framgångsrikt behandlat sina cancerpatienter med hjälp av… bikarbonat!
Det
började med att han upptäckte att hudcancer försvann när han applicerade natriumbikarbonat! Det ger en höjning av pH-värdet, som svampen inte kan överleva. ”Men vem skulle offra stora forskningsresurser
på ett ämne som inte går att patentera?” undrar 2000-talets vetenskap. Simoncini berättar att candidasvamp som finns i luften i vår omgivning, kan komma in i vårt blod och orsaka sjukdom.
Han menar att en svampinfektion kan övergå inte bara i cancer, utan även i andra kroniska sjukdomar, som tex MS och psoriasis. Han berättar att han botat ca 500 cancerpatienter med sin metod och även människor som inte blivit
hjälpta av skolmedicinen. Många kommer långväga ifrån för att söka hjälp. Han kan fortfarande ta emot patienter och ge dom råd, men han får inte ge dom någon behandling. Han jobbar nu mest i utlandet
och även han deltar regelbundet på konferenser och kongressen världen över.
Om några år kommer vi förhoppningsvis att veta
mer. Det pågår trots allt studier lite varstans i världen. Bla har man vid Tamp Universitetet i Florida börjat experimentera med bikarbonat för att behandla just cancer.
Även i Sverige har man genom forskning kommit att förknippa svamp med cancer. Jure Piskur, professor vid Lunds Universitet har forskat på svampen Candida glabrata och har visat på hur
den kan kasta om sina kromosomer och därmed undgå immunförsvaret. Vid hälsa gör den inget större väsen av sig, men vid obalanser i den inre ekologin frodas den och eftersom den kan omstrukturera sig själv, så
blir svampinfektionen väldigt svårbehandlad. Den stjäl näring från patienten och använder socker för att föröka sig själv. Candidan äter upp kroppen inifrån. ”Det kanske inte alls
är så att det är den genetiskt förändrade mänskliga cancercellen som är orsak till tumören. Det kan vara tvärtom!” Men Jure kan inte gå vidare med sin forskning. Att ansöka om mer anslag
till forskning om cancer och svamp kommer troligtvis vara förgäves, säger han. Istället kommer han att använda sin nyvunna kunskap för att undersöka dess roll inom livsmedelsframställningen…
”Det är skandal att banbrytande svensk cancerforskning måste avbrytas pga pengabrist.” avslutar Ingmar Ljungqvist denna artikel.
Dessa mikrober som finns i
oss lever oftast i harmoni med oss, MEN om vår inre miljö förändras så tar dom över och blir våra fiender. Dom kan byta skepnad och på så sätt undgå vårt immunförsvar. Dom kan perforera
våra tarmar, så att gifter läcker ut i kroppen. Så om detta händer, hur kan man då komma i balans igen? Hur återställer man den inre ekologin? Vilken typ av behandling hjälper? Det gäller naturligtvis
att vara försiktig, så att man inte stör ut den symbiotiska balansen ytterligare. En ”harmonisk samexistens mellan våra egna celler och mikroberna är nödvändig, för vår hälsa”. Om inte
de rätta förhållandena för en svamptillväxt finns, kan inte heller cancertumören existera. ”Miljön betyder allt – själva mikroben intet!”
Exempel på behandlingar kan vara:
Hypertermi innerbär att man behandlar det angripna området med hög värme. Friska kroppsceller
tål högre temperaturer än mikroberna.
Kosten kan spela en avgörande roll eftersom svampen lever på socker. Undvik för att svälta ut svampen. LCHF har visat sig
ge färre cancerfall, men tänk på att dieter är individuella. Mjölkprodukter innehåller laktos, som är en sockerart.
Höj pH-värdet i kroppen. Björksav,
björkaska, bikarbonat. Vi är tyvärr ofta försurade liksom den miljö som omger oss. Vi är inga undantag.
Örtterapi, i barken från olika träd finns naturligt
svamphämmande substanser.
Mjölksyrebakterier, cassava eller maniok, aprikoskärnor (som svenska regering förbjudit import av!) groende mungbönor och sparris
motverkar svamptillväxt.
Ozonterapi syresätter kroppen liksom
Joniserat silver, som dessutom tar död på svamp,
parasiter, virus…
Det har länge pågått en hetsjakt på kolloidalt silver. Man påstår att det är farligt och rent
av giftigt, men några bevis för detta har inte kunnat frambringas. Det har varit allt från varningar från Livsmedelsverket (som jag har noll förtroende för) och larmreportage från Rapport, till Vetenskapsradion som sände
en hel serie med olika experter som skulle berätta och förklara hur farligt detta var. Lyssnarreaktionerna blev inte riktigt vad man tänkt sig. Radiolyssnarna rapporterade en helt annan bild, att det kolloidala silvret hade hjälpt dom att
återvinna sin hälsa. Vetenskapsradion fick också mycket kritik för att dom framställt saken så ensidigt. Det visade sig att ”experterna” varit väldigt dåligt pålästa och tex inte gjorde skillnad
på silvernitrat och den form av silverjoner som ingår i kolloidalt silver. Pinsamt om man är toxikologprofessor, skulle JAG tycka.
Trots att det inte finns några bevis för att
det skulle vara farligt har man infört förbud mot att sälja det som kosttillskott, däremot får man fortfarande sälja det som vattenrenare. Du kan därför inte fråga försäljningspersonal om dosering, men
jag har sparat en gammal flaska och kan meddela att 2-6 tsk per dag är rekommenderat intag. Vätskan ska hållas under tungan i ca en minut innan man sväljer den.
Men tillbaka till cancern. Vad finns det för bevis att cancer faktiskt är svamp? Ja, i årets första nummer av 2000-talets vetenskap, kan man se fotobevis. En bild visar ett vävnadsprov mikroskoperat i 1200 gångers
förstoring. Bilden visades först för professor Lindskog vid Radiumhemmet på Karolinska Institutet. Hans bedömning var klar.
-Det är cancerceller!
Sedan visades preparatet för forskaren och mykologen Robert Daun, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Göteborgs Universitet. Hans bedömning var också klar.
-Det ser
onekligen ut som en sporsäckssvamp!
Preparatet från vävnadsprovet var taget från en bortopererad bröstcancertumör… även flera fall av livmodercancer har studerats och
uppvisat samma utseende. Man kan se att ”tumörens inre i huvudsak är uppbyggd av svamp med hyfer, sporsäckar, sporer och runda jästformer”.
På följande
tre sidor i detta nummer får sedan Dr Enby tolka bilderna. Som alltid när jag läser intressanta texter, sitter jag med en penna i handen och stryker under när jag hittar nåt som jag vill komma ihåg. En mening som jag strukit
under lyder:
Andra forskare har också noterat icke mänsklig växt i cancerprover, men de har då dragit slutsatsen att proverna skulle ha varit
kontaminerade.
WHAT!! Typiskt! Viktig information viftas bort som en fluga, för att det är inte det man letar efter… men den finns där… Det är
sånt här som gör mig fruktansvärt frustrerad. Det är lätt att tänka: Jävla idioter! Men det gör man ju inte. För man står ju över sånt. Men OM jag inte hade gjort det, då hade jag tänkt
det…
Han förklarar att sporsäckssvampar lever som tryfflar ungefär… så from nu kommer jag tänka på
cancer som tryffelsvampar… mycelier… metastaser… hmm…
Dessutom för större cancertumörer med sig en lukt av förruttnelse skriver
han…
Men det här med okontrollerad celldelning då? Är det bara bluff då eller? Nej, det sker, men man skulle kunna
se det som ett sätt för kroppen att skydda sig, genom att kapsla in och förhindra en omedelbar spridning av angriparen.
Dr Enby
avslutar med orden: ”Det finns således anledning att involvera mykologer i cancerforskningen.” Patologen har ju av naturliga skäl inte samma kunskap om svampar som en mykolog.
Absolut! Vad väntar vi på? Men är det nån som tror att Cancerfonden och Rosa Bandet skulle bekosta nåt sånt? Nåt säger mig:
Not! Varför? Läkemedelsbolagen sponsrar dom och de är absolut inte intresserade av någonting sånt. Tyvärr. Så det kommer inte ske. Nu vet ni varför jag aldrig skänker en spänn till cancerforskningen. Har
aldrig gjort och kommer aldrig göra. Inte ens om man uppmanas att ”tänka på Cancerfonden” vid människors bortgångar. Jag gör det INTE!!
Cancer var förut en ovanlig
sjukdom, men allteftersom vi kommer allt längre ifrån en naturlig livsstil ökar den drastiskt. Gifter, näringsfattiga livsmedel, stress, strålning osv. Back to nature!
Här kommer fler understrykningar:
Problemen uppstår när den nya informationen kullkastar medicinens dogmer så till den grad att man blir tvungen
att ändra på trossatserna. Det kan för många, både yrkeskunniga och myndigheter, bli utomordentligt problematiskt att ompröva det man alltid har trott på.
Idag ingår alla läkare i ett hårt reglerat system där den som sticker ut snabbt kan uteslutas.
Men om du är onkolog och har tillgång till preparat från cancer – mikroskopera dem och ta med dig bilderna till en mykolog och fråga vad dom ser? uppmanar artikelns författare Ingemar Ljungqvist, tillika tidningens
chefredaktör.
Själv tänker jag att man borde ha rätt till sina egna vävnadsprov och själv kunna uppsöka en mykolog om man vill…
Undrar hur det önskemålet skulle tas emot… Behandling av cancer och behandling av svamp är ju inte riktigt desamma. Inte än iaf.
En annan fundering jag har är varför man inte följer upp och forskar på människor som överlevt sin cancer. DET borde ju vara högintressant. Men man viftar bort det som om dom haft
ren tur…
Det tror inte jag.