Kan vi vara överens om att sanningen inte är konstant, att sanningen ser olika ut för olika människor, beroende på arv och miljö och att det som var sant igår, inte är sant idag och att det som är
sant idag, troligtvis inte kommer att vara sant i morgon...?
Det är ju självklart när man uttrycker det på det viset, eller hur. Vi måste ju ha ett öppet sinne om vi ska kunna utvecklas, dvs ta till oss nya sanningar. Varför kan vi inte förstå hur korkat det är att till varje pris försvara
våra gamla sanningar! Varför överger vi inte bara en gammal förlegad sanning, när vi hittar en ny bättre, mer logisk, som alla skulle må bättre av. Varför?
Jag skulle säga av rädsla... av rädsla för det okända, av rädsla för att förlora anseende och därmed miljardvinster, av rädsla för att erkänna att vi haft fel i 5, 10, 50, 100, 2000år!! Vi kommer ju framstå som ointelligenta! Hur
kunde vi vara SÅ dumma?! Därför hävdar vi att VI minsann inte har fel, det är DOM som har fel! Och så hamnar vi i helt absurda situationer. Absolut inte värda Homo Sapiens Sapiens eller...? Hur intelligent är en art som sågar av den gren dom själva sitter
på?
Nä, kom igen nu. Stäng av autopiloten och börja träna lite civilkurage! (Hoppsan, det där sista var visst till mig.)
