För vad ska man ha det till egentligen?! undrar ju en del. Gud så meningslöst. Vad är det för fel på att umgås på gammalt hederligt sätt?
Jag var en av dom som inte fattade vilket behov det fyllde… Jag kände inget jag-måste-nog-öppna-ett-Facebook-konto! Absolut inte! Mina närmaste vänner
hängde inte heller där, så… ja… nej… jag fattade inte själva grejen.
Men så hände någonting. Jag behövde
få tag på en person, googlade honom och fick en träff på Facebook. Så jag tänkte… ’amen varför inte. Öppnade ett konto och tog mig lite trevande in… hittade en sök-knapp, skrev in namnet
och där var han! Tittade lite på hans profil och fick så iväg ett mail, efter att ha hittat en meddelande-knapp. Lätt som en plätt!
- Jag är på Facebook! sa jag till en kompis. Hon trodde inte sina öron. Jag förstod henne. Nåt mer otippat fick man leta efter.
- Jag är på Facebook! sa jag till barnen. Dom trodde inte heller sina öron och såg tvivlande ut.
- Facebook?!
- Ja. Är ni det?
- Nä verkligen INTE! Fattar du hur töntigt det är eller…?
Jaja, iaf så började det ramla in några
vänförfrågningar och jag kollade runt lite på folks profiler. En del hade typ 100, 150, 200 vänner! Jag ställde mig lite frågande till det hela… Vaddå 200 vänner? Är det meningen att man ska samla
vänner? I så fall tänker jag INTE göra det. Dom som känner mig vet att det är lite så jag fungerar…
Så
jag bestämde mig för att ha max 20 vänner. Sen började det ramlade in några vänförfrågningar som jag kände mig lite tveksam till… hmm… varför skickar HON en… vi känner ju knappt
varandra… nä, det vet jag inte om jag vill… men då måste jag ignorera henne… usch… kan hon SE det? vad jobbigt… eller?
Å så en till. Nämen varför
skickar HAN en? Nu blev det lite jobbigt. Alltså är det JAG som är löjlig eller…? Jag funderade fram och tillbaka… till slut bestämde jag mig för att dom som jag accepterade som vänner, måste uppfylla
vissa kriterier. Det kan ju tex vara att man har ett gemensamt intresse. Det kändes ändå lite olustigt första gången jag ignorerade en vänförfrågan… Men herregud, man ska väl inte behöva få
ångest bara för att man sitter där och bestämmer vilka man ska klicka ja och vilka man ska klicka nej på… Själv skulle jag ju inte ens få för mig att skicka vänförfrågningar till vem som helst
liksom! 
Ja, jag vet… jag tar det väl kanske på lite FÖR stort allvar…
eller kanske inte. Nu ångrar jag mig iaf inte, men jag vet dom som gör.
- Å, varför addade jag henne!?
- Men ta bort henne då!,
säger jag. För jag har blivit lite tuffare nu. Jag är ju van och har tränat länge.
- Det kan jag väl inte göra heller! Det känns ju taskigt.
- Jamen klaga inte då. säger jag kallt. Det är ju DU som bestämmer vilka som ska vara på din sida.
- Usch ja… men det är inte så lätt!
Nä, det är väl inte det… se det som en liten lektion i att välja bort det man inte vill ha i sitt liv. En relativt enkel lektion kanske till och med om man jämför… Själv har jag tom
vid några tillfällen "städat bort" dom som inte själva gör några inlägg på facebook... ja, jag vet att jag kanske överdriver, men jag addar vid ny vänförfrågan... Det har också hänt.
Det som är lite extra kul
är när man hittar en gammal kompis, från förr. Nån som kanske har flyttat och som man tappat kontakten med. Då fungerar ju Facebook som en liten sambandscentral. Plötsligt kommer dom närmare och det blir lättare
att bara skicka iväg ett litet mail eller bara kommentera deras vardagsinlägg. Och vice versa.
Sen kan jag väl hålla med om att det är
ganska ointressant med för mycket: "Gomorron, sitter och dricker kaffe, dags för middag och nu ska jag åka och träna" osv… men det måste ju vara upp till var och en vad man vill dela. Själv försöker jag
kanske att vara lite rolig… tex:
Ingela Kolbrand-Gustavsson fick en
låda full me godis idag! Så det blev godis till frukost! Men vaddå! Mörk choklad är nyttigt, kokos är nyttigt. . .
Önskelista:
ljudisolerat rum dit bara jag har access... gärna med irisscanner, en ny laptop där bara jag har access... gärna med irisscanner, en kock, en hjärntvätt och att Staffan Wiktorin, Sissela Kyle och Göran Greider börjar twittra.
Kan nån fixa det? Tack! :)
Min man bakar de mest himmelska skrädmjölsdrömmar, dom bokstavligen smälter i munnen. Hampus
gillar dom inte: -Det gör koskit också, säger han...
En ondskefull trappa ska INTE hindra mig från att ta ett glas Newcastle på
Mollys med god vän! Vänsterarmen funkar ju fortfarande.
Ingela Kolbrand-Gustavsson
visar sin rebelliska sida genom att INTE packa ner tomtarna riktigt än... eller är jag bara lat...?
Ja, exakt HUR rolig får ju var och
en avgöra. 
Många har ju vänner med samma intressen
och således kommer deras sidor bara handla om hundar, hästar, sport etc, och perfekt för dom! Träningar, tävlingar och vem kör på tisdag typ… alla som är involverade är ju där… på samma
sida!
En del lägger upp hela sina liv till allmän beskådan, vilket dock är totalt främmande för mig. Några såna behov
har inte jag, men återigen… det är ju frivilligt och är man nu exhibitionistiskt lagd så är ju Facebook ETT sätt att visa upp sig på.
Däremot ställer jag mig mycket tveksam till att… har man 100 okontrollerade vänner, tycker jag nog inte att man ska lägga ut bilder på sina barn och skriva allt dom gör och säger… eller lägga ut
bilder på privata fester och vänner… Det handlar om att visa respekt. Man ska INTE behöva riskera att läggas ut till allmän beskådan om man inte själv godkänt det! Då kan man ju istället välja
att öppna ett speciellt konto för bara familjen och släkten kanske… Facebook är ju ett fantastiskt redskap, men det kan ju missbrukas. Särskilt om vänners vänner också kan läsa det man skrivit och se vad
man lagt in… man har ju ingen aning om vilka DOM är!
Det jag inte förstod med Facebook först och det som jag kanske använder det mest
till nu, är att där finns ju även ett stort antal intresseorganisationer, företag, politiker och andra intressanta människor, som man kan följa och kommentera. Så det är ju ett ypperligt forum om man är ute efter
information och kunskap inom vissa smala områden, som kanske inte direkt förekommer i vanlig media.
Jag följer tex Konsumentsamverkan, Meditationsguiden, Deepak Chopra, Sanna Ehdin, Greenpeace, KRAV,
Dalai Lama, Gudrun Schyman och några lokala ljusspridare och favoritbutiker. Skriver dom om något särskilt intressant så delar jag givetvis med mig av deras kloka budskap på min sida, så mina vänner också kan läsa
det.
Ja, man kan ju använda Facebook till så mycket olika saker! Följ ditt favoritband och se vart dom spelar, kanske har du en favoritförfattare
eller –skådespelare, som delar intressanta tankar. En kursledare som lägger ut kurser… vad som helst!
Själv kommer jag nu gå
in på min egna sida och skriva: Bloggen uppdaterad! Slut på egentiden. Bilar tutar, ungdomar som varit och fiskat är på ingående. Ska vi slå vad om att dom kommer fråga vad det blir för mat…?